Vittsjö

Vittsjö - Snapphanarnas skog

Dimman låg tät över Vittsjös skogar den tidiga morgonen. Mellan granarnas mörka stammar rörde sig skuggor som inte ville synas, män som kände varje stig, varje myr, varje sten. De kallades snapphanar – bönder och skogsmän som kämpade mot den svenska kronans soldater under 1600-talets krigstid.

En patrull svenska knektar hade slagit läger vid sjöns strand, övertygade om att de var i trygghet. De hade hört rykten om bakhåll, men kunde inte föreställa sig att en enkel bygd som Vittsjö kunde dölja så mycket motstånd. Ändå viskade skogen, och stillheten var bedräglig.

Snart bröts den av ett snabbt rytande. Ett skott ekade. Pilen av ett bakhåll var avfyrad. Snapphanarna kastade sig fram ur snåren, med bössor, liar och yxor. Knektarna hann knappt resa sig innan de låg slagna på marken eller flydde in i skogen.

Sådana anfall blev Vittsjös kännemärke under dessa oroliga år – snabba, skoningslösa och välplanerade. Skogarna bar vittne till striderna, och varje kulle eller mosskant kunde vara en plats där historien en gång avgjordes.

I dag är det tystare i Vittsjö. Fåglar sjunger över vandringslederna där historiska skyltar berättar om dåtidens blodiga uppgörelser. Vid torget står snapphanestatyn, en påminnelse i brons om de män som levde och dog i dessa marker. Turister stannar till, läser skyltarna, följer stigarna och känner kanske – om de lyssnar noga – suset av de gamla skogarnas viskningar, som ännu bär ekot av bakhållen.