Snapphanestenen i Sibbhult

Snapphanestenen i Sibbhult – ett minne av motstånd och stolthet

I hjärtat av Göingebygden, i Sibbhult i Östra Göinge, står en minnessten som påminner om en tid då människor kämpade för sin frihet och sin hembygd. Den kallas Snapphanestenen, och den restes år 1934 för att hedra minnet av de snapphanar som under 1600-talet stred mot den svenska övermakten.

Snapphanarna var bönder och skogsfolk, män och ibland även kvinnor, som vägrade att underkasta sig den nya svenska makten när Skåne hade blivit svenskt efter freden i Roskilde 1658. För göingarna var banden till Danmark starka, och de såg svenskarna som inkräktare. Striderna blev brutala och skoningslösa. Snapphanarna använde sig ofta av gerillaliknande metoder – de kände skogarna, stigarna och gömställena, och kunde snabbt slå till mot svenska soldater för att sedan försvinna i grönskan igen.

Minnesstenen i Sibbhult är en påminnelse om just denna kamp. Den restes på initiativ av hembygdsrörelsen, som under 1930-talet började lyfta fram det lokala arvet och människornas historia. Stenen bär inskriptionen som erinrar om snapphanarnas mod och deras vilja att försvara Göingebygden. När den avtäcktes 1934 deltog både ortsbor och representanter för bygden, och invigningen blev en högtidlig stund där man knöt samman dåtid och nutid.

För lokalbefolkningen är stenen inte bara ett minnesmärke över en gammal konflikt. Den är också en symbol för självständighet, envishet och frihetslängtan – egenskaper som ofta förknippas med göingarna. Många som växer upp i Östra Göinge hör berättelserna om snapphanarna redan som barn, och stenen i Sibbhult blir en fysisk plats där sagor och verklighet möts.

Än idag samlas människor ibland vid Snapphanestenen. Den står kvar som ett stycke levande historia, mitt i en bygd där skogarna fortfarande breder ut sig och där man kan föreställa sig hur snapphanarna en gång rörde sig i landskapet. Genom stenen hålls minnet levande – inte bara av en strid mellan svenskt och danskt, utan av vanliga människors mod att stå upp för det de trodde på.

Snapphanestenen i Sibbhult är därför mer än en sten. Den är en berättelse huggen i granit, ett vittnesmål om Göingebygdens motståndskraft och ett arv som fortsätter att forma identiteten hos dem som lever där idag.