Grimmatorpet i Broby

Under Skånska kriget plundrade danska och svenska trupper gårdar och slott i Skåne. Under plundringstågen blev befolkningen av med mat och dryck, foder till hästar, pengar och allt annat av värde. Bönderna levde under stark press. Redan innan kriget hade de utsatts för soldatutskrivningar och inkvarteringar. Grimmatorpet i Broby hembygdspark ger en bild. Grimma är ett gammalt skånskt ord för grymm.

En berättelse om Göinge bygdemuseum

En mulen sommardag tog jag bilen mot Broby, hjärtat av Östra Göinge. Vägen slingrade sig fram mellan djupa skogar och öppna fält, och det kändes som om historien själv låg inbäddad i landskapet. Mitt mål var Göinge bygdemuseum, en plats jag hört talas om men aldrig tidigare besökt.

Museet ligger diskret men inbjudande, som en port in till det förflutna. När jag steg in genom dörren möttes jag av doften av gammalt trä och en stilla tystnad, som om väggarna bar på hundratals år av minnen. Här finns inte bara föremål, utan hela berättelser om människorna som levt i Göinge genom tiderna.

En av de första utställningarna jag såg handlade om snapphanarna. På väggarna hängde gamla vapen, kartor och illustrationer, och i montrarna låg pistoler, svärd och andra föremål som en gång använts i kampen mot den svenska kronan på 1600-talet. Snapphanarna, dessa skogarnas gerillasoldater, blev snabbt levande för mig. Jag kunde nästan höra ljudet av hovslag på de smala skogsstigarna, se männen gömma sig bland träden och planera sina bakhåll.

Men museet berättade inte bara om krig och strider. Här fanns också en rik skildring av Göinges vardagsliv genom århundradena. I ett av rummen stod en gammal spinnrock bredvid ett slitet träbord, och i ett annat en uppbyggd bondstuga som visade hur familjerna bott och arbetat förr i tiden. Fotografier från 1800-talet fångade ögonblick av både vardag och högtid – bröllop, skördar och marknader.

Det jag uppskattade mest var hur utställningarna knöt samman då och nu. Genom föremålen förstod man hur hårt livet kunde vara, men också vilken styrka och uppfinningsrikedom som fanns hos människorna. Göinge var inte bara en plats för strider, utan också en bygd av envishet, hantverksskicklighet och starka traditioner.

När jag till slut klev ut på museets innergård kände jag en djup respekt för den historia som bevarats här. Det var som om museet lyckats ge en röst åt dem som annars riskerat att glömmas bort. Snapphanarnas motstånd, böndernas slit och bygdens utveckling – allt fick plats under samma tak.

Göinge bygdemuseum i Broby är därför mer än en samling gamla föremål. Det är en levande berättelse om människor, kamp och överlevnad. Och när jag gick därifrån, med skogens gröna väggar runt mig, insåg jag att historien inte är något avlägset. Den finns här, mitt ibland oss, och väntar på att bli upptäckt av den som vill lyssna.